 Releasefesten hölls på Tantogården - för fansen På Tantogården ordnades ett rejält Noiceparty med release av det nya albumet och en rejält uppskattad unpluggedspelning. Festen hölls inte för media och branschfolk, utan för fansen. Och gensvaret lät inte vänta på sig.
 Lyssna på låtarna 
Bedårande
barn av sin tid
En
kväll i T-banan
I
natt e hela staden vår
Romans
för timmen
Du
lever bara en gång
Amerikanska
bilar
Dolce
vita (det ljuva livet)
Svart
läder
Vi
rymmer bara du och jag
Ut
i natten
Nina
Ladda hem Winamp
för att lyssna på låtarna
Peo Thyréns kommentar För några månader sedan blev jag kontaktad av Marcus Öhrn som berättade att han tänkte lira in ett helt album med alla sina favvolåtar av Noice. Marcus berättade att han varit ett stort fan av Noice sedan han var 6 år och nu ville testa och se om det gick att ta dom här gamla låtarna och ge dom ett nytt, fräscht sound som skulle funka 2004. När vi snackade om hur det skulle låta nämnde han band som Foo Fighters, Stone Temple Pilots och Queens of the Stone Age. Band som jag tycker är grymma och som gitarristen Richard Evenlind som proddat plattan älskar! Jag tyckte hela upplägget lät som en cool idé och erbjöd mig att lira bas på plattan, samtidigt lurade jag med Fredrik von Gerber på trummor för att få det rätta svänget på trumliret. När vi var inne i studion och Richard började lägga på sina tonvis med gitarrer märkte jag att grejen verkligen funkade, det var samma gamla låtar, men nu kändes dom plötsligt fräscha, uppdaterade och kaxiga. Under samma period som vi var i studion började också köra livegig med Noice. Det kändes direkt att Marcus var som klippt och skuren för att sjunga dom här låtarna. På något konstigt sätt kom Marcus idé om en hyllningsplatta att bli mer och mer en Noicegrej fullt ut. Så vad är då den här plattan egentligen? Är det en hyllningsplatta till våra döda polare Hasse och Freddie? Är det en Greatest Hits-samling? Är det bara en grymt cool rockplatta? Eller är det bara total galenskap? Svaret är att det känns som om vi har tagit alla dom bitarna, kört dom i en mixer och serverat med is. Så pressa upp volymen till nr 11 ("this one goes to eleven") och njut. På något konstigt, flippat och helt oväntat sätt (inte minst för oss själva!) så verkar det som om Noice är tillbaka en vända till 2004. Det känns grymt sjukt, men det är grymt kul! Peo Thyrén, Gustavsberg 2004-06-10 Marcus Öhrns kommentar Varför blir just jag utvald att få fronta denna eminenta akt som heter Noice? Ja, frågan har kommit från mig själv många gånger nu, så jag vet inte. Men ärligt kan jag nog säga att det måste vara för att jag hyser sån fruktansvärd respekt för bandet, låtskatten och de framlidna medlemmarna Hasse och Freddie. Vaddå respekt? Det kan tyckas respektlöst att göra just detta om man nu hyser så jäkla stor respekt, men så känner inte jag! Jag känner att om man kan föra låtarna vidare till en ny generation med vördnad så är det helt ok. Jag anser att jag kan det! När jag växte upp var det Hasses sång jag sjöng och trallade till. Nog om det. Nu när vi väl har kommit till idag så kändes det i varje fall att det måste ske en förändring om de gamla låtarna ska ut på nytt, att inte apa efter originalen så mycket helt enkelt, utan att visa att Noice klarar sig i många läger av musikstilar. Jag menar, ni har ju hört originalen, varför höra typ samma sak igen. Så gott som det har gått har vi nu tuffat till låtarna. Jag ser fram emot ett år med underbar Noicemusik och jag bara önskar att vi gör ett helt sproilans Noicealbum också. Noice Forever! Marcus Öhrn, Stockholm 2004-06-11
|
|||||
