| ..... |
"Tillbaka
till Gula gången"
av Ante Blomberg
Mycket har hänt sen 1979 då de unga grabbarna i Noice
satt i den Gula gången vid Slussen och blev fotade till
deras första platta "Tonårsdrömmar". Samhället och människors
jargong har förändrats. Under mitten av 80-talet kom yuppiementaliteten
och i början av 90-talet kom datatänkandet, och alla skulle
ha en hemsida eller profilera sig på nätet. Sen kom databranschens
fall och personval till riksdagen blev allt vanligare.
Nu har det precis varit val, och partierna är och har
varit i luven på varandra både före och efter valet. Och
för några veckor sen dog Hasse Carlsson, sångaren i Noice,
till följd av ett drogberoende där han dragit på sig hepatit
C . Vad som gick snett i hans fall kan man hålla på att
diskutera länge, men det ändrar inte faktum att det har
skett.
Gula gången ser mer sliten ut än var den gjorde då, men
samma problem finns kvar där nu liksom då, fast dock i
ändrad form. Kidsen på stan i dag är inte bara rastlösa
utan även rotlösa, vilket är den stora skillnaden med
vad grabbarna i Noice var, som kom i från villaförorten
Gustavsberg. Dom som många andra, liksom jag själv, såg
det vilda coola och tuffa i "tunnelbanevärlden" som var
full av utmaningar och upptåg.
De många möjligheterna var tusentals, tycktes det, och
känslan att man kunde nå dit man själv ville var nästan
fysisk. För att förklara det jag menar ber jag er nu tänka
på två sekvenser från filmen G. Kommer ni i håg? Bandet
"Barn" är på väg till replokalen och diskuterar framtiden
och det slutar med att de lirar låtarna "Tretusen meter"
och "Barn". Den andra sekvensen är när Barns sångare kommer
hem från turnén med Nürnberg 47 och ser sina polare skutta
omkring utanför Skandia Banken på Sveavägen. Så fria och
så fulla av vitalitet! Det var det som var hela prylen
i den mentaliteten.
I filmen fick "Robban" det stödet och de kraven som behövdes
från någon som orkade och kunde förstå för att komma ur
ett drogberoende, men som alla vet är verkligheten mycket
råare och brutalare, och det fanns ingen där då, när Hasse
behövde det. Människor vågade eller orkade inte ända fram,
och han blev märkt för livet. Tills nyligen då hans kropp
inte orkade längre.
Redan på 50-talet kom filmen "Vänd dem inte ryggen", med
Henry Ford i huvudrollen, som tog upp problemet mellan
ungdomar i en rå verklighet och den oförstående vuxenvärlden,
som bara utnyttjar och ser ner, om inte helt enkelt skiter
i unga människors tankar och värderingar. Läraren i filmen
såg detta helt skeva synsättet och vek inte en tum från
inställningen att vilja hjälpa istället för att stjälpa.
Den sändes på TCM så sent som igår, och den är lika aktuell
nu som då. Ett samband som är värt att fundera på.
Det finns tusentals andra som behöver just dej. Du som
just känt det där vilda och helt otroliga känslan som
Noice förmedlade. Förbjud inte dina eller andras kids
att vilja upptäcka, skapa eller uttrycka sina känslor,
på vilket sätt det månne vara. Unga människor är vilda,
raka, chockerande och ärliga. Hur fånigt eller befängt
det än kan tyckas. Du har själv varit där. Det vet jag,
annars hade du inte besökt Noice-sidorna, eller hur?
För den som har sett en storstad, och fått smaka på livet,
vill alltid tillbaka, metropol…
(ur "Metropol" från LPn "Det ljuva livet"
av Noice ) |
|
