Artikel från Aftonbladet 1995


Av Tina Frennstedt.

Noice är tillbaka. I går gav sig de forna tånårsidolerna Hasse Carlsson, Peo Thyrén och Fredrik von Gerber ut på nostalgiturné med premiär i Göteborg. Aftonbladet var med dem hela vägen från huvudstaden till Avenyn.

För 14 år sedan hade jag varit Sveriges lyckligaste, mest avundsvärda tjej. Vem drömde inte då om att sitta i turnébussen med tre av Sveriges mest populära tonårsstjärnor genom tiderna?

Klockan är sju på morgonen när vi ger oss av från Stockholm. I bussen pratas det mest om mat och olika förstärkare. Vid ratten sitter turnéledaren Pierre.

- Grabbar, ni har flest spelningar inbokade av alla band just nu. Inte ens E-type slår er, ropar han.

Noices turné omfattar ett trettiotal spelningar på tio veckor. Intresset är enormt bland klubbar och arrangörer. Hur kommer Noice årgång 1995 att låta då?

- Vi är mycket mer samspelta och säkrare. Man kan förstå kritiker som sågade oss för att det lät taffligt förr. Men våra låtar är starka. Vi slog inte bara för att vi var söta pojkar. Folk vill ju fortfarande höra oss och nu är vi gubbar, säger Hasse.

Han är nervös och kedjeröker. Vill komma fram fort och börja repa. Annars är stämningen uppskruvad. Det är roligt att vara ute och spela igen.

Freddie Hansson, keyboardisten är inte med i återföreningen. Det är inte helt klart varför. Killarna i Noice säger att han har fullt upp med sina studier.

I december 1994 berättade Hasse Carlsson i Aftonbladet om sitt femåriga heroinmissbruk. Sedan lite mer än ett år är han dock fri från drogen.

Det mesta verkar sig annars likt i Noice. Både till sättet och utseendet. Hasse, i framsätet, är fortfarande minst och mest tillbakadragen. Fredrik von Gerber sitter i baksätet och vrålar och skämtar, när han inte kör (alldeles för fort). Och Peo är den mest sansade.

Och turnén verkar också bli sig lik. Nu svimmar tjejerna igen. På smygpremiären i Norrköping förra veckan svimmade tre tjejer till låtarna ”En kväll i tunnelbanan” och ”Dolce Vita”.

- Det är otroligt, nästan sjukt att vi fortfarande kan skapa sådant tumult, säger Hasse. Men det är roligt att se att även killar kommer och ser oss, och att de har förlåtit oss för att vi stal deras tjejer.

Efter spelningen i Norrköping kom en kille fram och bad Hasse om ursäkt. För tio år sen prickade han Hasse på scen med ett ägg. ”Min tjej, du vet, hon var ju kär i dig...”, förklarade han.

Varför slutade ni när era album fortfarande sålde 100 000 ex?

- Vi ville slå utomlands, fick storhetsvansinne. Madonnas manager signade oss, men inget hände så vi tröttnade.

Vi rullar in i Göteborg till tonerna av Beatles ”Help”. Inga hysteriska tonårsflickor syns till. Men när Noicarna kommer fram till kvällens spelställe, Valand, riktas folks blickar från busshållsplatsen mot ingången. Men är inte det där Hasse Carlsson... och Peo...

Jo, men visst. Noice lever igen och kanske får man tillägga – trots allt.