| ..... |
|
| ..... |
Text
av webmaster Camilla
Start: Källarbandet (1970-tal)
Noice började, som vilket källarband som
helst, med att lira covers, repa efter skolan och spela
runtom på olika ungdomsgårdar.
Dock var de duktiga låtskrivare och hade en mycket
karismatisk sångare. De vann således en rocktävling
och fick som pris spela in en singel.
Vid denna tid hade gruppen ingen uttalad stil, varför
omslaget till första singeln "Television"
är lite märkligt. Det visar gruppen iförd
pyjamas (!) i en gränd någonstans. Kan vara
Gamla Stan i Stockholm.
Undrar hur art directorn/stylisten tänkte...
Tack vare Peo Thyréns punkiga Sex Pistols-pose
och Hasse Carlssons buttra min får vi - trots pyjamas
- ändå en hyfsat rockig känsla. Hasse
Carlsson uppvisar, trots sin ringa ålder, en mycket
god star quality. Det bådar gott. |
| ..... |
|
| ..... |
|
| ..... |
Stil
ett: Punk (1970-tal)
Vid 1970-talets slut var det punk som gällde.
Det var revolt, rock och storstad. Självklart skrev
gruppen om att bryta upp, tonårsliv, storstadsliv
och tunnelbana. Och självklart skulle det första
LP-omslaget plåtas helt i punkig storstadsanda.
Här fick art directorn verkligen till det!
Att spreja gruppens namn (och LPns titel) med svart färg
på en smutsig och nerklottrad vägg i en tunnelbanegång
var genialiskt. Helt rätt i tiden och helt rätt
med gruppens låtmaterial.
Detta förstärktes också genom att man
placerade de punkiga och nyblonderade medlemmarna lite
casual och uttråkat på golvet framför
väggen. Resultatet var fantastiskt. Jättesnyggt
och jättebra. |
| ..... |
|
| ..... |
|
| ..... |
Övergång:
Från Punk till Jeans (1980-tal)
Ganska snart övergick Noices punkiga framtoning
så sakteliga över i Jeansstilen. Övergången
skedde smygande genom att man försiktigt bytte ut
några plagg och lät håret växa.
Fram kom Hasse Carlssons naturligt lockiga hår och
mörkare målbrottsröst, och en given flickfavorit
och rockstjärna var född.
Noice slog igenom med dunder och brak i TV-programmet
"Måndagsbörsen". |
| ..... |
|
| ..... |
|
| ..... |
Stil
två: Jeans (1980-tal)
Jeans och collegetröja. Frågan är
om inte den här stilen var den mest framgångsrika.
Det enklaste är ju oftast det bästa. Less is
more, du vet.
Noice stod på topp och blev omskrivna som "fenomen",
låtarna var jättebra och Hasse var snyggare
än snyggast. |
| ..... |
|
| ..... |
|
| ..... |
Övergång:
Typiskt åttiotal (1980-tal)
Med det välbärgade 1980-talet följde
också en dekadent livsstil (la dolce vita!). Och
därmed ett dekadent mode.
Noice designade om sin sprejade logo så att den,
helt i tidsandan, glänste som av renaste guld. Gruppen
hade dock en smidig och ganska försiktig övergång
från Jeans till Dekadent, varför de kom undan
med det riktigt bra. Hasse var fortfarande snyggare än
snyggast. |
| ..... |
|
| ..... |
|
| ..... |
Stil
tre: Dekadent (1980-tal)
Men den dekadenta och glammiga stilen blommade ibland
ut till fullo även hos Noice. Sedan lämnade
trummisen Fredrik von Gerber och den snygge sångaren
Hasse Carlsson gruppen. |
| ..... |
|
| ..... |
|
| ..... |
Stil
fyra: Pinnocchio (1980-tal)
De två kvarvarande medlemmarna fick tillökning
i form av en ny sångare.
Helt i glammig Duran Duran-anda blev det nu kraftiga lager
med make-up. Intentionerna var säkert goda, och likheten
är slående, men det känns som om den sminkade
stilen passade bättre på Nick Rhodes än
på Peo Thyrén.
Resultatet av Noice á la Duran Duran blev istället
tre ganska konstiga Pinnocchios. Inte så lyckat,
kanske. Gruppen Noice lades således på is. |
| ..... |
|
|
